Jag har ju haft förmånen att följa sjuksyrrornas kamp nu en tid. Men jag kände att jag saknade ett perspektiv, patientperspektivet.

Således såg jag till att dra på mig lite tularemi och vips så var saken ordnad. Med käcka 40 graders feber så las jag in på lassarettet i Enköping. Jag påminde nog mest om Frodo efter det han blivit stucken av den där jättespindeln.

Blog Image© Fredrik Johansson

Det gavs medicin i form av febernedsättande och antibiotika. I stora drag var sjuksyrrorna de enda jag träffade. En och annan undersköterska såg jag väl men det var inte många.

Jag var lite av en medcinattraktion eftersom ingen av läkarna hade stött på något fall tidigare. Således träffade jag runt 8 läkare under ett dygn. Det inträffade sju fall i hela Uppland under förra året. Nu har jag sett till att det är två, antagligen, i år. Antagligen för att provsvaren inte har hunnit komma än.

Tularemi klassas som BSL3, BioSafteyLevel 3. Ebola klassas som BSL4. BSL är egentligen en benämning på vilken säkerhetsnivå ett labb måste ha för att kunna hantera aktuellt virus eller bakterie.

Kort sagt så är det smittsamt som fan, fast inte mellan människor… i normalfallet.

Det hela gjorde att min inskrivning på sjukhuset fördröjdes eftersom läkarna inte var hundra på smittorisken. De ville inte skicka upp mig på vanlig avdelning först.

Sedan kom jag hur som helst upp på vanlig avdelning eftersom sjuksköterskan till slut lyckades övertala läkaren att tularemi inte smittar mellan människor.

Väl uppe på avdelningen så hamnade jag på KOL-avdelningen på eget rum. Det var nog mest med omtanke om mig. KOL-avdelningen kan enkelt beskrivas som ett ålderdomshemsavdelning och jag har svårt att tänka mig en mer ångestframkallande miljö. Så jag höll mig på mitt rum. Lokalerna var inte direkt slitna men de var sjukhus. Så det som lyste upp tillvaron var… sjuksköterskorna när de kom med medicinen. Tror de pumpade i mig runt 600ml antibiotika intravenöst om dygnet.

Sjukhusmaten är en kulinarisk resa i helvetet. Hur man kan göra så dålig mat övergår mitt förstånd. Skaffa en micro och köp felix färdigmat istället. Trots att jag inte ätit ordentligt på hela veckan så avstod jag gärna lunchen i fredags. Helt otroligt…

Nu kommer jag få göra halt på ett pågående fotoprojekt tills två små sår på fingrarna läkt ihop. Få se hur det går med det nu men jag hoppas jag ska få fingrarna ok så att jag kan sy ihop säcken på det projektet ändå.

Så ja, det är väl lite som hänt.

Mvh
Fredrik
P.S Tularemi är detsamma som Harpest D.S