Just när jag trodde att jag skulle få ta det lungt ett tag så bestämmer sig min dator för att skicka tio av mina projektbilder till cyberspace. Typ 30 timmars arbete åt h..te! När jag undersökte datorn så visade det sig att det är fel på enheten… igen… Böt ju hårdisk för typ fyra månader sen då den förra krascha, jädra MacShitBook. Mac OS X är tamefan det enda system jag känner till som konsekvent lyckas blanda ihop filrättigheter konstant. Hur lyckas det med det? Någon får gärna upplysa mig, jag har jobbat med datorer i typ tio år och aldrig stött på nått liknande. Inte ens med OS 2.

Nåväl nu har jag fått avreagera mig lite på det iaf. Nästa problem i min värld är att min skrivare ger svartvita utskrifter med kraftigt magentastick. Fast om jag gör som man i stora drag inte ska göra så blir det nästan rätt… Fattar inte vad som blir fel.

Blog Image © Fredrik Johansson

Så ska det alltså inte se ut, men nån får gärna upplysa mig om vad som går fel där oxå.

För nån vecka sen var jag på fröken Annas vernissage på Kulturhuset. Shit hoppas man får hänga där nån gång. Vilken egoboost alltså. Mycket folk var det iaf, träffade på Jana och Peter som var på Scanpix när vi där för lite sen. Kul att se dem igen.

Stort minus dock till killarna som satte ljuset på utställningen. Det såg för jävligt ut på vissa bilder. Pinsamt för en instutition som Kulturhuset.

Hur som helst så har jag ju sett bilderna ett antal gånger redan så jag smet iväg till våning fem där Araki hade sina bilder. Det var en stor utställning på många sätt, mycket bilder och ibland väldigt stora bilder. Han fotograferar ju en hel del naket och sexuellt vilket fick mig att fundera en del. Vad är det som skiljer mot att jag går där och fluktar på alla kön jämfört med att surfa runt bland porrisar på nätet? Det ena är finkultur och det andra ett lågvattenmärke i folks sinne? Jag fårstår det inte riktigt. Förvisso är Arakis bilder många gånger ojämförbara i finess jämfört med porrisar. Men ändå är det sexuella nakenbilder som inte gärna undgå att hetsa upp en och annan besökare. Kan inte låta bli att känna mig som en snuskgubbe trots sällskapet av prettokärringar i fuskpäls. Jag tror att det är jag inte ser skillnaden som gör att jag själv inte tagit steget att fotografera nått liknande. För hur ska jag kunna skilja finkulturen från smutskulturen? Konstnären från den fluktande snuskgubben? Får klura vidare på det där tror jag.

Fick mina bilder i redovisade i veckan iaf. Det gick bra tror jag. Fast jag vet inte riktigt, men de flesta tyckte nog inte att jag var riktigt tydlig i vad jag ville berätta. Själv var jag rädd att jag skulle vara övertydlig. Många har uppenbarligen åsikter om det militära och det är inte lätt att bena ut vad som sägs på grund av dessa åsikter och vad som beror på bilderna. Någon tyckte att det var grabbigt och okritisk vilket förvånade mig, fast det beror kanske på vad man har för inställning till försvaret. Själv är jag orolig att jag inte ska få komma tillbaka och fortsätta att fotografera efter att ha visat dessa bilder. Grabbigt vet jag knappt vad det är i praktiken, kanske är jag grabbig men då får det väl vara så då.

Jag funderar på om den eventuella otydligheten beror på min egen konflikt. I grunden anser jag ju att NBG är något bra och som behövs med tanke på hur omvärlden ser ut. Detsamma gäller för det militära försvaret i allmänhet. Men här har jag valt att göra ett i mina ögon kritiskt arbete. Om dessa två motsatta känslor krockar så kanske det blir otydligt.

Kopieringen fick väl både ris och ros liksom kompositionen. I det första känner jag själv att jag mest överdriver men det verkar ju folk gilla och det andra har jag ingen aning om. Känns inte som jag gjort något annorlunda mot tidigare direkt, kanske sker det undermedvetet. Men det är jobbigt att inte ha kontroll.

Till alla vänner som eventuellt läser detta och förväntar sig ett julkort, ta det lungt det kommer antagligen. Har bara inte orkat engagera mig i det ännu.

God Jul på er alla.
Fredrik