Att skriva ut råkopior i A4-format kan vara rejält påfrestande för skallen. I synnerhet om man har en skrivare som tar en halv evighet på sig. Än värre blir det när man inser att skrivare och du själv har helt olika uppfattning om vad som är svartvitt och inte.

Tyvärr har jag inte resurser att ge skrivaren pisk på den punkten än. Men när tillfälle ges så åker den nog ut till förmån för skrivare 2.0. Har inte bestämt mig än för vad det kan tänkas bli. Men epson ligger ju bra till även om de är satan så långsamma.

En HP Z2100 skulle ju inte sitta fel heller. 25 plus moms är ju en himla massa pengar, men inte helt omöjligt trots allt. I synnerhet om man tänker att den innehåller in inbyggd kalibrator och den kostar ju typ 15k om jag skulle köpa den löst. Problemet är att man måste ha nån form av produktion på den för att det ska vara lönsamt. Personligen kan jag ju inte tänka mig att jag kommer ha så många utställningar i framtiden. Åtminstone inte i en storlek som kräver en sådan skrivare. Men lite prylmani måste man ju få ha…

På mässan kollade jag lite på HP:s A3+ skrivare. Det har ju stått så mycket om den inbyggda kalibreringen. Kalibrering my ass. Efter lite luskande så var ju killen tvungen att erkänna att det i praktiken innebar att man kunde nollställa skrivaren till fabriksinställning och inte alls ett sätt att mäta in olika papperstyper för korrekt färgåtergivning. Trött man blir… Så nu blir det inte en sån iaf…

Ettorna har sin vernissage i veckan och det ska bli grymt intressant att se vad de har åstakommit. På torsdag slår portarna upp.

I morrn är det möte med Anna, det är därför jag sitter uppe mitt i natten och skriver ut bilder. Det är i stora drag samma urval som tidigare fast större.

Betalade min telezoom idag, det var ju inte så kul för plånboken. Blir inga julklappar till folk i år. Fast jag har köpt en till Malin iaf.

I övrigt är det väl lite tomt utan kissen, men det går rätt bra ändå. Så länge man har nått att göra så tänker man ju inte så mycket på det. Hunden verkar inte bry sig så mycket han heller.

Det var nog allt för den här gången, vi ses kanske nån gång.

/Fredrik