Blog Image © Fredrik Johansson

Vi tände ett ljus och lät det brinna, för att lysa upp natten åt dig.

Vi försökte ge dig ett så värdigt slut vi bara kunde, men det var svårt att se dig sitta där förvirrad och oförstående. Jag undrar om du var rädd…

Jag försökte trösta och ge den trygghet som fanns att få. Det kändes så otillräckligt och så svårt.

En gång räddade du mig, jag önskar att jag kunde ha räddat dig.

Vi begravde dig i månens sken, jag la dig till rätta för din sista vila. Mina tårar föll likt stjärnfall i natten.

Du finns i mina tankar min kurrande vän.

/Husse